Kolsva MS "Guttstasnurren" den 16/6 2000

Så var det då äntligen dags för tävling igen, efter över en månads uppehåll. Att det se´n var flerfaldige svenska mästaren Ola Carlsson, med fru Yvonne, som var banläggare och tävlingsområdet var förlagt till Riddarhyttan, med tillhörande tallhedar och gruvområden, gjorde ju inte saken mer ointressant! Dessutom var det ju MSO-final, med tillhörande plojtävling på lördagen, samt fest på kvällen. Det är bara ett problem med fredagstävlingar. När man jobbar till cirka klockan 18, blir det svårt att hinna. Ska man sedan starta bland de första, så kan det bli lite väl stressigt. Den här gången löste det sig genom att det inte var mer än 1 timmes resa hemifrån till tävlingsplatsen.

Fulla av självförtroende efter segern i förra tävlingen, startade vi i högsta tempo från början, vilket resulterade i att vi seglade förbi både första lilla slingan på höger sida, plus stigen man skulle svänga höger på strax efter! Det upptäcktes först när vägen tog slut, ungefär 150 meter längre fram!! Vi vände, åkte tillbaka, hittade stigen och for iväg på den, för att upptäcka vid passeren att jag totalt missat den lilla slingan början!! Det var bara att ta ett extra varv och hämta upp den missade PK:n. Så hade vi redan här bränt nästan 2 minuter!!! Se´n gick det lite bättre. Över kalhygget med IK-skylt på utfarten. Rätningen på höger sida var inget problem, men rätningen på stigen var en luring! Eftersom det bara fanns en angivelse inne på stigen (och där bytte man till ny karta), så var jag endast vaksam vid ingången, och släppte vaksamheten när jag skulle byta till nya kartan! Kartbytet måste ju ske på nya vägen, eller??? Ja, ja! Det fattades iallafall en skylt för oss. Men vi fortsatte varvet runt, eftersom vi ändå nästan skulle komma tillbaka dit. Det blev en extra kilometer fram och tillbaka för att hämta den. Men den resan var vi förmodligen inte ensamma om att få göra. Resten av sträckan gick riktigt bra. Flera fick problem med en felsiffra i tidkortet, men eftersom vi tog alla skyltarna på första varvet, så skippade vi det andra och bara fyllde i , och åkte till TK:n!

Andra sträckan blev rena katastrofen! Ibland undrar man om det inte går att få börja om i C-klassen! Först la jag drygt 2 minuter på att leta efter ingenting vid Kopparverket (där det var hastighetsbegränsat). Sedan lurade jag iväg Göran åt fel håll, efter vi varit till BPK:n andra gången! Vi var flera hundra meter utanför kartan och irrade!!! Vi hittade till målet till slut iallafall, men hade lagt minst 4 minuter på rena hjärnsläpp!

Nej, nu fick det bli lite skärpning! Full koncentration vid starten på nästa sträcka. Nu började det flyta på lite bättre. Vi tog rätt spår inne på stigen (nerför kanten), Göran fixade rätningen i vägskälet, Jag hittade direkt in på stigen till vänster om 79:an. Göran såg stigen genom buskarna vid 55:an. Se´n missade vi rätningen på utfarten från triangeln. Men eftersom man åkte en bakåtslinga på höger sida strax efter, som kom ut nästan mitt emot triangeln, behövde vi bara åka tillbaka 50 meter för att hämta den! Så var det dags för tävlingens höjdpunkt! En mycket svårfunnen stig! Allt stämde jättebra innan. Kurvor, mått och infarten på stigen kom på rätt ställe, men var ändå fel!!! Det upptäckte man inte förrän det saknades en vinkel höger, 150 meter in. Vi åkte dock igenom för att kolla utfarten, eller om lösningen fanns någonstans på vägen, men fick vända och åka tillbaka. Vi åkte ut till stora vägen och tog ett mått därifrån istället, och hamnade ändå på samma ställe! Men då kom vi från ett annat håll, och jag fick se något som liknade en gångstig parallellt med den felaktiga vi nyss åkt! Så jag sa till Göran, "Där går den ju", varvid han börjar se sig omkring efter Stefan&Roine, som också höll på att leta! Vi väntade ett tag, för att se om de inte tänkte åka därifrån för att ta nytt mått eller något, så vi kunde smyga in på stigen osedda! Men de ville inte försvinna, så vi fick åka in ändå! Man kan ju inte vänta hur länge som helst! Nästa lurighet var en plan, där man enligt den gamla 10 000-delen skulle hitta in på en liten väg bakåt höger. Vi kom dit med Stefan&Roine i ryggen, och hittade något som kunde vara en infart, nästan på en gång. Men den tog slut efter en billängd!! Så vi backade ut och började leta andra infarter. Medan både vi och S&R letade, kom "Knubben" & Lars-Erik farande med Golfen i högsta tempo, svängde in där vi varit alldeles nyss, bromsade, backade 2 meter, svängde tvärt vänster in i buskarna och försvann i skogen!!!!! Vi stannade kvar några sekunder för att se om de skulle komma backande, men de var borta! Då var det där vi var först iallafall!!! Det visade sig att den rätta infarten var igenlagd, så man fick åka lite till höger och vinkla vänster genom ett buskage för att komma in på stigen! ("Knubben" avslöjade efteråt, när jag frågade hur han kunde hitta in så snabbt, att han varit där förr och visste att stigen fanns där bakom!). Se´n blev det relativt enkel orientering ner till TK:n, som däremot stod på en fin rätning! Den höll jag på att missa, för efter att vi hämtat sista PK:n, i en stor triangel, fick vi far&son Lindholm framför oss på vägen ner mot TK:n. Eftersom de var på första varvet, och vi på andra, satt jag där bakom och gottade mej åt att de, efter kurvan skulle leta rätt på den fina stigen som vi fick leta ett tag efter! Så precis när vi svängde efter dem in i kurvan, kom jag på att det inte fanns nå´n kurva på den gamla kartan jag åkte på nu!! Så vi fick backa 25 meter för att hitta ner i lingonriset, och bort till TK:n! Härlig sträcka!!! Nu var det riktig bilorientering!!!!

Efter en mycket kort transport, precis så man hann lätta på trycket lite, så hade vi en 28-minuterssträcka, delvis i samma område framför oss! Toppen!!

Och det började med lurigheter på en gång! Gammal hederlig 10 000-del och igenväxt väg (stig)! Vi grejade den ganska snabbt. Endast en liten tvekan, backning, och smygåkande i början, för det var extremt svårt så här i början på startfältet, att se om någon åkt där över huvud taget! När vi åkt cirka 50 meter, runt träd, buskar och över små tallar, blev det en korsning med lite lösare mark. Där syntes det att någon bil hade åkt, och vi konstaterade att det var rätt, och ökade tempot igen. Det fortsatte på 10 000-delen, med lite stigåka plus korsande av en bred grusväg (flygfält var det visst!?), som naturligtvis inte existerade på den gamla 50-talskartan vi åkte efter! Se´n blev det BPK, några vägbyten, en lurig nerfart till T-kors, som vi naturligtvis missade, och fick vända nästan vid sjökanten, och åka tillbaka! När vi väl hittade ner, tog vi rätningen på höger sida utan tvekan. Så vart det nå´n slinga innan vi skulle till BPK:n igen. Det fortsatte sedan med en hel del stigåka på blandat orienteringskartor och skisser (det satt inget "E" efter kartskalan i rutorna, så man kunde ju inte vara helt säker :-), ner mot och i området vi åkte sträckan innan. Det gick hur bra som helst! Lite problem bara när vi hamnade i kontroll 41, men skulle ha 3 st före den!? Men när vi väl kom på var vi var, och kom till 79:an, så hade jag redan 55:an (den hade vi backat ner och tittat på när vi passerade stigen lite tidigare på sträckan!). Då fattades bara 33:an, så jag läste fram till att den måste stå på tvärstigen ner mot 41:an! Alltså cirka 50 meter från där vi stod!!! Vi svängde runt i korsningen, åkte in en bit och tittade på 33:an, backade och åkte därifrån! Det fortsatte med blandat orienteringskartor/skisser ända till TK:n. Dessutom hade vi ju de två sista skyltarna från förra sträckan, så det sista varvet behövde vi inte åka! Lika härlig sträcka som den förra!!!

Sista startade med skissåka där vi åkte igenom på 10 000-delen i början på förra sträckan! Det vållade inga problem. Fortsatte sedan med blandat väg och stigåka upp till en mindre grusgrop (grushål på värmländska!!). Vi hade inga problem att hitta rätt väg in, och fick PK:n strax innan gropen (där backspeglarna slog i träden!!!). När vi kom ner i gropen åkte vi något varv runt buskagen, och bestämde oss för att det inte fanns några kontroller där, drog därifrån till stigen upp till vänster och får fel skylt!!! Då måste de ha gömt nå´n i gropen ändå! Tillbaka och letade i varenda buske och hörn, men fann ingenting! Det måste alltså vara en fälla, konstaterade vi, och åkte tillbaka mot felskylten. Medan vi åkte dit läste jag vidare, och såg till min förtvivlan att vi skulle ju åka ett helt varv där! Naturligtvis måste det ha gått att åka förbi 106:an första gången!!! Då åkte vi stora vägen och tog 105:an baklänges! Den sista finten med 2 skyltar i triangeln, varav den andra var väl dold för de som åkte baklänges, gick vi inte på iallafall! Rolig sträcka, men fällan kändes onödig, när den dessutom var outläsbar på 15 000-delen!

Resultat: Vi lyckades vinna igen!!! Dock med en hel del tur, eftersom Uffe Andersson tillsammans med Haraldsson, låg cirka 4 minuter före oss inför sista sträckan, när generatorn pajade på Quattron!

Resumé: Ett stort tack till familjen Carlsson, och övriga inblandade! Ett härligt tävlingsområde med mycket tallhed, och en banläggare som lagt ned mycket jobb på att leta upp lurigheter och gamla kartor! Precis så här ska bilorientering vara! Vi har inte åkt så mycket fel se´n Rasbo´s SM! Lång näsa till de som missade denna höjdartävling!!!!!

A

Ola & Yvonne, duktiga även som banläggare!!!