RASBO MK:S "Villospåret" SM 2 den 28/8 1999
LUDVIKA MS "Bergslagsnatta" den 4/9 1999
SÖDERTÖRNS BIL-O KLUBB "Svamptåget" den 11/9 1999
RASBO MK:S "Villospåret" SM 2 den 28/8 1999.
Efter Sörens tragiska bortgång (har inte fattat det än), var det ju helt otroligt att Rasbo med Roine i spetsen kunde genomföra SM-tävlingen. Och vilken tävling se´n! Vi har väl aldrig åkt så mycket fram och tillbaka nå´n gång. "Fel fattas en vänd" var den stående frasen från en frustrerad kartläsare! Att Görans tålamod räckte till är ett under! Vi hade åkt 2,5 mil längre än banan var uppmätt till! Det säger väl allt! 2,5 mil!!!
Efter en trög inledning (med 3 (tre) rejäla felkörningar) på första korta snurren, kom vi igen på andra sträckans varvlopp med ännu fler felåkningar! Där var ett av fåtal tillfällen som det fattades 2 skyltar! (Tack för att det inte var bemannat). Vi tog kontrollerna på andra varvet istället. De sista 5 skyltarna fick Göran fixa på egen hand, då undertecknad inte hade en aning om var vi var!!! Tredje gick lite bättre. Efter en fin inledning fick vi sällskap med hela toppseedade gänget vid OK:n som saknades. (Eftersom de hade letat länge förstod vi att den var borta). Tyvärr tappade vi bort dom på nästa gårdssnurr, där vi bl.a missade PK:n i grindhålet. (Konstig pilning! blev det verkligen rätt?). Så de sista 10-15 rätningarna fick vi greja själva. 4:e sträckan vill jag helst glömma, då vi la minst 15 minuter tillsammans med Yvonne och flerfaldige svenska mästaren Ola Carlsson på att leta efter 76:an. Resten av sträckan paråkte vi och plockade de klurigheter som fanns ganska enkelt. Sista före uppehållet gick fint sånär på att vi missade PK 93, 115 och 117, med tillbakaåkning och extravarv som följd. (Varför litar ni på oss? Vi hade ett tåg på 4-5 bilar efter oss på fel väg förbi 115).
Uppehållet gick jättebra och kaffet smakade alldeles utmärkt. Döm om vår förvåning när vi låg på andra plats, (detta innan tredje sträckan ströks), en sekund före Yvonne och Ola, efter alla strapatser. Micke och Matte var ljusår före, men Haraldsson/Andersson hade åkt av och brutit (Audin stod rakt in i skogen strax före 117). Per & Ulf och SIA & Yngve hade alltså varit ute och cyklat lika mycket som oss.
Andra etappen startade med att det inte startade?! Yvonne & Ola´s "gröna faran" ville tydligen inte vara med längre. Yvonne i den lilla gröna och Ola, Göran och jag bak vid skuffen, knuffade och puffade runt p-platsen. När vi försökt tre gånger och nästan gett upp, hoppade den igång på 4:e och som vi sa innan, sista försöket. De drog iväg till start-TK:n och hann precis i tid. Jag vet inget om Ola´s kondition, men vi två gamlingar flåsade och flämtade som om vi skulle ha sprungit varsit maratonlopp när vi startade på sträckan! Men iväg kom vi och gick klockrent in på en vägrätning direkt efter ca 350 meter! "Fel fattas en"??? Vi hade ju nyss startat?! Tillbaks 100 m och hämta den bakom telestolpen och iväg till nästa gård. Där fanns tre kontroller, som vi tog i helt fel ordning. Se´n kom vi in i andra andningen. En hel del kluriga rätningar och byggda broar (körplåtar!) som grejades efter viss möda (dock utan några större utsvävningar).
7:e sträckan var en riktig mördarsträcka. Jag vet inte varför, men ibland klarar inte hjärnan av de enklaste saker, som att från TK:n, svänga tredje vägen till höger!! Det tog nästan 2 minuter att hitta till första skylten på sträckan! Sedan Foghammarskorset!!! En korsning som är karträtt när man kommer söderifrån, borde väl vara lika karträtt norrifrån! Hur kan man då åka över korset innan man svänger höger??? Vi fattade dock misstankar när vi inte fick någon kontroll på "felvägen", så vi letade rätt på utfarten på rätt väg. Göran ville tjäna tid genom att backa in och ta kontrollen, så i med backen, ur med lågväxeln och in 50 meter baklänges! "Fel nummer"!!! -F-n, då var det en på infarten också. Göran slängde i backen igen och tänkte backa 150 meter till, men vi kom bara 30 meter, för där träffade vi Upplands största gråsten med höger bakhjul, och for rätt ner i diket på vänster sida! En mer förvånad chaufför får man leta efter! Efter att ha misslyckats att backa upp, (för mycket busk och träd), la han i ettan och åkte upp, (ett extra tack till den som uppfunnit fyrhjulsdriften!), och sa på sitt vanliga lugna sett, -Jag åker runt istället. Men problemen var inte slut för det! Vi åkte runt och in 40 meter på rätt väg, tog PK:n, och backade upp på stora vägen igen. Tog sedan den långa rakan ner till OK:n som vi skulle ha efter rätningen. Den hittade vi efter ca 2 minuters letande, (stod den verkligen rätt?). Då upptäckte jag att jag ej skrivit upp den vi backade in på först!!! Fick åka tillbaks igen och backa in de där 50 metrarna en gång till!! Alla prick kan man inte skylla på banläggaren!! Resten av sträckan gick ganska bra. Visst missade vi en hel del lurigheter, men det var inga stora fadäser. På sista gården före TK:n stod nästa Audi och skräpade. Det var Per & Ulf, som med sedvanlig otur hade träffat en sten så olyckligt att oljan rann ut. Med två av de farligaste konkurrenterna ur vägen, började vi hoppas på en plats bland de 5 bästa iallafall, trots våra, ibland otroliga misstag.
På 8:e sträckan var det väl egentligen bara 205:an som ställde till det. Resten gick relativt smärtfritt.
Sista sträckan gick mycket bra fram till näst sista sidan, där en felangivelse satte min hjärna ur spel ett tag! Jag förstod inte hur vi skulle åka och missade därför en rätning, (som egentligen är solklar), med följd att vi fick åka tillbaks ca 1600 meter från en OK, för att hämta den! Men vi var i gott sällskap. Både Björn & Claes och Semlan & Roger (Semlan som backar på allt han ser, eller inte ser. Är det inte bilar så är det soptunnor :-) + någon till, fick göra samma resa! Den sista luringen genom huset löste vi sedan relativt snabbt, dock inte utan att ha varit upp och tittat på nästa skylt innan.
Resume´: Det var nog den roligaste tävlingen jag har åkt! Då har jag ändå hållit på med den här fruktansvärt roliga sporten i 17 år!
Resultat: Eftersom Haraldsson/Andersson och "Bröderna Älmhult" (Per & Ulf) bröt, Micke & Matte råkade ut för 2 punkteringar, SIA & Yngve letade alldeles för länge på sista sträckan, Yvonne & Ola höll på väldigt länge på 7:e sträckan, så lyckades vi vinna med den "stora" marginalen av 50 sekunder!!! Extra roligt förstås, eftersom det var vår första seger i en SM-tävling!
A
LUDVIKA MS "Bergslagsnatta" den 4/9 1999.
Första sträckan började med ett klurigt kartbyte, som vi grejade utan större problem. (Lösningen fanns ju på samma sida). Resten av sträckan, några stigar och lite OK-plock gick också hur bra som helst. Tyvärr satt tempot i från Rasbo´s tävling helgen innan, så det gick lite sakta, tyckte Göran. Okay, vi kunde kanske ha åkt en halv minut snabbare. I-skylten i första grindhålet "gillade" vi. Vi svängde höger genom ett grindhål, och där stod en I-skylt. Vi har som policy, att är det en I-skylt, så sticker Göran iväg så fort det går. Oftast finns det ju spår, så jag behöver bara ge några mått tills vi är karträtt. Så när vi såg I-skylten stack vi iväg så fort det gick, tills jag hittade IK-beskedet och läste: "Kör lugnt och försiktigt över gårdsplanen. Max 10 km/tim"!!!!
Andra sträckan på "Haggesågen" gick jättebra! Göran har en härlig förmåga att anpassa farten så jag hinner med att ligga steget före!
På inledningen av 3:e sträckan (som började i en grusgrop), lyckades vi med konststycket att lura Claes m. fl. i banläggarteamet! Trots att numreringen av kontrollerna (eller egentligen därför att!!) var av typ "märkta skyltar" d.v.s, numrerade men ej i nummerordning!?, snuvade vi dem på det första varvet i grusgropen! Vi såg nämligen från TK-kön, att det var en BPK cirka 50 meter från starten. Meningen var, och det såg vi att de andra gjorde, att man skulle passera den och åka ett varv i gropen, för att komma tillbaka mot TK-n igen och ta BPK:n. Men då var bröderna Källström lite vakna! Varför har man en bemannad kontroll? Jo, för man ska dit flera gånger!! Det blev en snabb titt i tidkortet. Där fanns en kontroll som man skulle ha tre gånger!! Och den skulle man även ha först!!!!!! Vi tittade på varann och nickade. Varför inte prova att åka dit på en gång!! Vi startade på sträckan, drog iväg 50 meter, svängde runt vänster och tillbaka mot TK:n. Jajamensan!! Det var precis som vi trodde! Rätt nummer och en funktionär som sa -Det var imponerande! Resten av sträckan gick av bara farten. Lite strul i mitten av gropen innan vi kom till BPK:n sista gången (där fick Göran leta rätt på "vägarna" utan min hjälp). Den kluriga utfarten ur gropen på ekonomisk karta gick smärtfritt, liksom resten av stigåkat på sträckan!
Fjärde började med en ganska enkel rätning, för att sedan fortsätta med en mindre stigsnurr vid "dammsjön". Det flöt (-: på ganska bra, tills vi skulle därifrån! Jag läste fel i kartbytet, vilket gjorde att vi drog iväg åt helt fel håll! Efter 2-300 meter stämde inte vägen alls med kartan, så vi började leta vägrätningar!! Efter att ha nosat på flera ställen på vänster sida av vägen, utan att hitta något körbart, (vi var till och med in en billängd på nå´t skogsröjningsspår), hade vi kommit alldeles för långt utan att vägen stämde, så vi bestämde oss för att åka tillbaka. Då upptäckte jag felläsningen, och med uttryck från undertecknad som det inte finns tangenter till att beskriva, drog vi iväg tillbaka och upp på rätt väg. Resten av sträckan gick i ett rasande tempo, i rena ilskan efter en så´n jättegroda!
5:e sträckan blev rena katastrofen för många, så även för oss. 1: Vi missade naturligtvis den superba rätningen på första stigen! 2: Felangivelsen i ruta 4, gjorde att det tog väldigt lång tid att hitta nästa skylt för att upptäcka att man missat rätningen! 3: Vi har åkt förut på "Vilmoren", och det har aldrig funkat! Det gjorde det naturligtvis inte den här gången heller. 4: OK gm hus!?!? Vi åkte två varv runt huset och letade efter en genomfart, som inte fanns! Det skulle vara mf hus!!! Okey, det var lite felangivelser här och där, men det som kostade mest var den fina rätningen i början. Lite slarvigt att missa den kanske, men det hade inte varit så´na lurigheter tidigare på tävlingen, så varken jag eller Göran var tillräckligt vaksamma!
Sista sträckan, "Nyberget". Här gick det bättre. Eftersom vi åkt här förut också, visste vi när vi kom in i området att det gällde att ta det lugnt och leta infarter på stigarna. Så det blev, mått, gasa, bromsa, handsökare och in bland buskar och träd. Mått, gasa, handsökare och in i buskarna igen. Det flöt på bra med bara kortare backningar här och där. Vi åkte iallafall om bil efter bil. Det känns ju alltid bra att avancera i startfältet. Det gick bra ända till näst sista rutan. Där fick jag inte till måtten i kartbytet (stämde kartbytet verkligen där?), så vi åkte in alldeles för tidigt och på fel stig och fick backa 50 meter (det var minst sagt trångt där). Men eftersom det var fler där som inte heller fick till det, så blev de iallafall lurade, och åkte in på samma stig. Nu var den ju "spårad".
Resumé: Med MSO-mått mätt, en kanontävling!!! Ett ytterligare bevis för att man kan göra fina tävlingar av "gammal skåpmat"! Den innehöll det mesta en bil-O-tävling kan göra!! Bra jobbat grabbar!
Resultat: Vi vann igen!! Nu är vi på G!!!!
A
SÖDERTÖRNS BIL-O KLUBB "Svamptåget" den 11/9 1999.
Äntligen! Tävling på hemmaplan! Startplatsen belägen c:a 1 mil hemmifrån Göran, och tävling i ett område som vi, tillsammans med bröderna Holmgren, lagt 2 st. rejäla MHF-tävlingar i!
Första sträckan med start direkt från bygdegården, var en relativt lätt OK-sträcka, som avslutades med en kort snurr. Vi hade inga som helst problem, utan "nollade" sträckan med god marginal. Andra var rätt lik första, och vållade inte heller några problem. Se´n fick vi transport ner till Veckholms skjutfält, där vi förstod att det skulle avgöras. Det skulle väl bli sekundstrid mellan oss och bröderna Holmgren. Vi hittar ju där som i vår egen ficka! Så vi startade i ett rasande tempo i jakten på sekunder! De första två slingorna runt hus och på planen gick hur bra som helst. Se´n skulle vi ner en liten gräsväg snett åt vänster. Vi visste var den gick, men det visste inte "Palm" och "Munken", som hade startat före oss! "Palmen" stod så vi kom förbi, men det gjorde inte "Munken". Han stod en billängd in på "vägen"! Så vi blinkade för att påtala att det var rätt väg, och att vi ville fram. Då rullade han sakta framåt, vi blinkade igen, för att få honom att sätta lite fart, men han smög fram i en hastighet av 5 km/h!!! Så vi hade bara att ligga bakom. Att gå ut bredvid "vägen" i 1 meter högt gräs, var ju inte att tänka på. Dessutom skulle vi ju ha en OK bäck mitt på. Det tog minst 1 minut att åka de 200 meterna till den större vägen. Det var väldigt frustrerande, kan jag tala om! När man sedan efter sträckan fick tänka till lite, förstod vi ju att det måste ha varit hopplöst för stackars "Munken", eftersom gräset var 1 meter högt även på "vägen" och han hade ingen som helst aning var den gick. Och så oss blinkande bakom!! Vi hade nog inte heller varit så tuffa om vi varit där för första gången!! Sedan fick vi fritt fält och fortsatte vår jakt. Resten av sträckan gick i ett rasande tempo. Eftersom vi hittar så pass bra var det nästan bara att stå på!
Nästa sträcka gick också inne på Veckholm, så vi fortsatte att gasa så mycket vi orkade. Det blev inga större fadäser på den heller. Det var bara när vi kom ifatt andra bilar, som inte var lika hemma som oss, som vi fick dra ner på tempot. Annars gick det riktigt bra. Femte sträckan startades vid utfarten från Veckholm och gick via Amnö till Hedsta. På vägen från Amnö, kom vi ifatt föråkaren, som låg och puttrade i 20 km/h. Eftersom vi hade lite småbråttom, (det var ju tävling!!) så var det lite irriterande att behöva ligga bakom i 150 meter, innan han flyttade sej lite åt sidan, så vi kunde komma förbi. Vi hann dock i god tid till Hedsta, och lyckades "nolla" iallafall. Sista sträckan började med en snurr på Fånö, och gick via Bäddarö (där Göran har båten ligger!), till Högby. När vi lämnade Fånö, skulle vi åka in på "gamla" vägen längs skogskanten. Problemet var att gräset var klippt, och var väl ca 2 dm högt. Det var tyvärr klippt ända från skogskanten till åkerskanten, ca 6 meter, så det var omöjligt att se var "vägen" gick i mörkret. Vi lyckades hitta ett spår lite för långt till vänster, och träffade därför en stubbe med vänster styrstag och bärarm, för att fortsätta 10 meter till, och träffa en sten med ljuddämparen!!! Men trots att ratten stod på 20 i 2, och ljuddämparen låg upptryckt mot en snurrande kardanaxel, lyckades vi komma i tid till TK:n i Högby! Tyvärr fick de nu stryka sista sträckan efter problem med boende nere i Fånö. Men den kostade ändå oss en ny bärarm och en ny ljuddämpare! Det fanns dock de som råkade värre ut!
Resumé: Tänk vad lätt det går när man hittar!
Resultat: Vi vann igen!!! Våra klubbkamrater och "värsta konkurrenter" bröderna Holmgren gjorde några rejäla missar på första och tredje sträckan!
A