Nora MK "Norasnurren" 2000-08-26
Så äntligen, efter ett
alldeles för långt sommaruppehåll, var det dax för race igen! Det var
Kjell Carlsson och Nora MK, som arrangerade 3:e deltävlingen i MSO, som
plötsligt fått ett nytt namn, nämligen "Lillkyrkasnurren"!? Jag
tycker vi ska vara tacksamma för att det fortfarande finns
"eldsjälar" som Kjell, och som orkar fortsätta och bygga tävlingar
år efter år med minimalt eller inget stöd från klubben. Vad jag förstår
så får han på egen hand agera banläggare, funktionärsjagare, fixa kartor
och körbesked, skyltutsättare, skyltinplockare, besikta bilar, hjälpa till
vid starten, vara föråkare, mm, mm!
Eftersom Kjell är en gammal MHF:are, och det var onumrerade kontroller, var vi
inställda på att det skulle bli MHF-stuk på tävlingen.
Första sträckan innehöll
endast en lurighet. Det var enligt min mening en oklar text i IK-beskedet, som
ställde till det för de som hade lite för bråttom. Jag anser att man måste
ha med alla vägval i texten. Man kan inte åka vägrätning på IK-besked!!!!!
Jag tror dock de flesta hann inom idealtiden.
Andra var lite kortare och hade några luriga vägval på en delvis lerig stig.
Där fick vi nytta av kompassen, som för det mesta bara sitter som prydnad.
Sedan märktes ringrostigheten hos kartläsaren, när det blev lite skissåka
mitt inne i skogen. Vi åkte rätt, fast jag trodde det var fel. Så jag lurade
iväg Göran till fel ställe och fick vända tillbaka. Till slut lyckades jag i
alla fall pussla ihop det så vi kunde fortsätta. I nästa kartklipp åkte vi
och många fler och letade efter en triangel, som var jättetydlig på kartan,
men inte existerade i verkligheten. Är det så att det är en höjdkurva som
ser ut som en triangel, har jag ingen som helst förståelse för angivelsen
där! Nåväl, medan vi åkte där fram och tillbaka så hittade vi en massa
andra skyltar plötsligt och jag begrep ingenting (som vanligt). Till slut fick
Göran agera kartläsare också, och talade om för mej att vi var på nästa
karta!!! Då löste det sej och vi kunde fortsätta stigarna bort till TK:n.
5,28 prick kändes alldeles för mycket.
Nu skulle det bli snurr. Det började med att vi nästan glömde svänga höger
efter 40 meter. Fortsatte med att jag hoppade över första slingan där det var
som bökigast. Det upptäckte jag som tur var lite senare, och fick börja
kryssa över rutor och skriva nytt för att få skyltarna i rätt ordning. Se'n
åkte vi ner till något rondelliknande och åkte runt ett varv, och sedan
skulle vi tvärs över området och svänga höger. Det sa jag också till
Göran, vilket gjorde att han började leta vägar åt höger. Jag som
plötsligt såg upp ur kartan, och tittade framåt!!! fick se en stubbe, som
helt plötsligt bara växte upp ur sanden, mitt framför bilen. Jag hann precis
säga "akta stubben" innan stubben slog i den nymonterade
hasplåten och kilade fast sej mellan plåten och katalysatorn! Där satt vi! Vi
började med att försöka lyfta, men det var helt stumt! Så det fick bli
domkraft och reservhjul, som på den gamla Golf-tiden. Det tog 6-7 minuter,
innan vi lyckades komma loss. Tack till Er som erbjöd oss hjälp, bl. a.
Oscarsons och Eklunds. Se'n var det bara att åka till TK:n. 10,56 prick. Aj,
aj, aj!
Nästa sträcka började med en rätning!? Nåväl, det fanns ju ingen angivelse
i vägskälet, så man slapp ju åka in på den och leta i alla fall (tur att
det inte är vägangivelser). Se'n blev det lite OK-plock längs landsvägen ett
tag, innan I-skyltarna började poppa upp som svampar ur jorden. Det började
med två stycken uppe på stora vägen (känns ibland synd att vi inte får
använda S-skyltar i SBF!???), för att fortsätta med en tydlig rätning på
höger sida. Se'n kom väl tävlingens finaste rätning. Nerför en brant
vägbank till PK:n, så långt var allt väl, men sedan skulle man fortsätta
över ett ganska djupt dike för att få efterföljande kontroll på gamla
vägen. Vi gjorde, som förmodligen de flesta, svängde höger på den lilla
vägen man skulle korsa. Då stämde ingenting. Vi vände för att kontrollera
upp saken, men Sölve och Jesper som också höll på och letade hann före oss,
och satte nosen på V4:an rätt ner i diket, och stod där hängande med
framhjulen i luften! Så vi sa åt Jeppe att leta fram bogserlinan medan vi
åkte och vände bilen för att kunna dra loss dem. Sagt och gjort. När vi kom
fram häktade han bara på linan på vår dragkrok, så var de uppe på två
röda. Se'n sprang Jeppe upp och hämtade skylten åt oss, tack för det! Så
återstod bara en I-skylt på stora vägen och ett par OK så var vi i TK:n. Vi
"nollade" ändå med god marginal.
Nästa sträcka gick också rätt bra. Den innehöll inga större svårigheter
utan flöt på utan några incidenter. Jag tycker dock att snurrarna, både den
på sågen och den på gården, var rejält överarbetade. 2,05 prick var väl
ganska normalt.
I TK:kön inför sista sträckan, kom så Stig "Stubbmästaren"
Oscarson, i egen hög person, fram till Göran och hälsade honom
välkommen in i "Subaru Stubbklubb". Så nu innehåller den 2 mycket
värdiga medlemmar! :-) Mer information om "stubbklubben" finns på Subaru
bil-O-team's hemsida.
Sista sträckan var en Snurr, med stort S!!! 17-minuterssträcka på
Björkaverken (kalkbrott), med onumrerade kontroller och PK-skyltar i vartenda
hål!!! När vi efter drygt 39 minuters snurrande där inne kom till mål-TK:n,
kan jag lova att det inte fanns mycket hjärnkapacitet hos kartläsaren kvar att
plocka av. Tur att det inte var en sträcka till! Men Kjell. Det här var
väl att ta i! Hälften hade varit nog. Alldeles för många tomvarv, konstiga
angivelser, millimetermått hit och dit, penetrerande av varenda litet hål som
fanns att tillgå och när millimetermåtten slår på det svarta mellan två av
hålen i husen, så man får gissa, eller som vi, gamla MHF:are, skriva upp
båda och stryka den felaktiga nästa gång man kommer dit och ser vilken man
ska ha då. Det blev tyvärr för mycket av det goda. 22,10 prick och det
kändes som att det fick bli som det blir.
Resumé: Jättekul att Kjell orkar bygga tävlingar som sagt. Det blev typiskt MHF-stuk på tävlingen, som vi trodde. Han är duktig på att hitta klurigheter. Mycket stigar och luriga vägrätningar. Jag tycker inte det gör något om "vägarna" ibland är lite dåliga. Man får ju köra därefter. Men att plantera stubbar precis där VI skulle åka var ju taskigt:-). Men snurrarna, med sistasträckan i spetsen, var tyvärr alldeles för överarbetade.
Resultat: Vi lyckades på
nå't underligt vis komma tvåa, trots att vi inte gjorde nå't av våra bästa
race. Det var tydligen fler än vi som var ringrostiga efter sommaren. Ett stort
grattis till Micke & Matte till en överlägsen seger ("storskredsseger":-).
Grattis också till Uffe Berglund & Pär Lundqvist, till en fin 3:e-plats.
Ni går ju från klarhet till klarhet!