Almunge MK/Rasbo MK "Skräcknatta" 2000-11-04

Denna tävling började nå'n gång i våras för oss. Eftersom det redan förra hösten, bestämdes att Almunge och Rasbo skulle slå sina påsar ihop igen efter SM-tävlingarna vi lagt var för sig, fanns det flera banläggare att tillgå. Därför kom jag väldigt lindrigt undan den här gången, eftersom Roine lovade (trots klubbytet) att lägga halva tävlingen, och bröderna Holmgren tog ansvaret för Almunges del. Så att tävlingen blev extremt svår, kan definitivt inte skyllas på mej den här gången!!! Jag till och med försökte bromsa grabbarna!!! Det händer inte varje dag kan jag tala om!
Eftersom varken Göran eller jag var direkt inblandade i banläggningen, fick vi den stora äran att agera föråkare, vilket egentligen är det roligaste funktionärsjobbet man kan få!
Vi hjälpte dock Micke och Matte med att skylta upp delar av banan, så vår arbetsdag började rätt tidigt denna regniga och skräckfyllda lördag! Vi blev avdelade att skylta upp Vendels grusgrop, med omnejd. Det gällde alltså att hinna innan mörkret lägrade sej, och Rexare och annat otäckt kom fram ur sina hålor!!! Vi passade på redan då att göra några extravarv och ordentliga spår här och där i gropen, där vi tyckte det såg svårt eller oklart ut. Vi gjorde det för att de tävlande (+ föråkaren?!) åtminstånde skulle få en liten chans att hitta när det blev mörkt. Vi hann färdigt i skaplig tid, och hann därför skumma av Roine's luriga sträckor i och runt Drälinge- och Gossigropen, på vägen in mot Uppsala igen. (Det skadar ju inte att föråkaren åtminstånde har lite hum om de svåraste partierna på banan)! 

Efter välbehövlig pizza och lite kaffe, så var det dax för oss att starta. Vi fick en halvtimmes försprång på de tävlande, men förstod ganska snart att vi inte behövde ha allt för bråttom. Nu åkte vi första sträckan i tävlingstempo, mest för att försöka spåra så gott vi kunde, men det är inte så lätt när man knappt hittar själva! Göran såg nästan inte en enda av de många slingorna vi skulle åka runt det gamla tegelbruket, utan jag fick nästan styra bilen nu också!!! Nåväl, vi gjorde så gott vi kunde, och fick drygt 3 prick på sträckan.
Andra sträckan började med att jag läste fel på första gården. Det var ingen tävlingsskärpa direkt. Ja, vi tog om, mest för att vi som föråkare vill ha åkt rätt väg, och åt rätt håll! Det är en viss skillnad mot när man tävlar. Då åker man bara och hämtar den missade kontrollen baklänges, och vänder så snabbt man kan! Se'n var det väl inga större problem, tills vi stötte på Kent och Roine, som stod och hängde vid en släpkärra alldeles bredvid vägen?! Vi stannade och skulle fråga om de ville nå't. Men jag hann inte säga nå'nting, för en upphetsad Roine kom rusande fram och frågade, - Såg ni skylten? -Näh! Vilken skylt, frågade jag? -IK-skylten bakom vagnen!! Missade ni den? frågade en ännu mer upphetsad banläggare! -Har du sett nå't? frågade jag Göran! -Näh, svarade han! -Backa tillbaka och se om den syns, sa Roine! Så vi gjorde som han ville, och åkte fram igen och sa, -den syns inte om man inte vet att den ska vara där! -Bra! sa Roine, och verkade väldigt nöjd! Då passade jag på att titta ner i kartan, och såg att det var en klar och tydlig högerkurva på kartan, och vägen i verkligheten var spikrak!!! Så vi åkte runt kärran och tog I-skylten och åkte vidare. Det gick utan problem fram till nästa gård (Gödåker). Där fick vi tvärbromsa för en dinosaurie som plötsligt sprang upp framför bilen!!! När vi tittade närmare på den såg vi att det inte var en dinosaurie, utan en jättehund!!! Och då menar jag JÄTTEHUND!!!! Den flyttade lite på sej till slut, så vi kunde komma förbi, och fortsatte varvet runt tillbaka till samma gård. Den här gången skulle det snurras några varv. Vi såg inte till dinosaurien, men vi hörde den!!! Vi åkte runt alla varven man skulle, och det gick bra ända tills vi skulle igenom huset! En alltför välvillig mark- och vagnhallsägare hade öppnat båda portarna vid utfarten. Men på kartan, som var en skiss, fanns det bara en utfart!!! Så Göran, som är en relativt färsk ägare av nå't pudelliknande, hälsenebitande litet monster, tog efter lite övervägande mod till sig, och med risk för sitt liv, klev han ur bilen för att stänga den felande garageporten, ackompanjerad av dinosauriens vrålande och gurglande läten, som kom allt närmare!!!! Han hann som tur var tillbaka till bilen, och vi stängde alla dörrar och fönster, och pep därifrån så fort vi kunde!!! Vi talade om för Sölve, som stod vid nästa TK, vad som hade hänt. Han ringde till Roine så att han kunde åka och be dem ta in dinos... hunden!!! Jag tror vi hade runt 11 prick på sträckan.
Så åkte vi en lång transport upp mot Vendelåsen, där vi träffade på Sören Eriksson som satt start-TK på 3.e sträckan. Eller rättare sagt, vi fick vänta ett tag innan han dök upp! Han hade med sig jycken i baksätet. Den tyckte inte om bullriga bilar, utan skällde som en bandhund när det brummade lite! Det tyckte naturligtvis Göran var jätteroligt, som därför varvade upp racer'n lite extra innan vi skulle därifrån, och det blev ett fasligt liv i baksätet! Dessutom pratade vi väl lite för länge innan vi kom iväg, så avgångstiden stämde väl inte riktigt. Men vi puttrade iväg och tog första spetsen utan problem. Rätningen på höger sida straxt efter vållade inte heller några problem, men på skissen efter fick jag inte ihop det alls! Det tog väl nå'n minut + lite assistans av Göran, för att få till vinklarna ordentligt! Se'n rullade det på riktigt bra tills vi kom till vägval och prickstig på 25 000-del! Jag visste inte vilken vi skulle ta i andra delningen, utan valde den vänstra, och när jag skulle kolla med kompassen visade den att vi körde mot nordost!!! Eftersom vi borde stå väster eller söderut förstod vi att den tiltat ur igen (som vanligt)!!! Ja, ja. Vi provar väl får vi se var vi hamnar, sa vi. Efter ett tag gick det att svänga vänster, vilket vi ju skulle göra också, fast det kom lite tidigt. Tja, vi provar väl. Det går ju alltid att åka tillbaka om det är fel! Så vi åkte vidare, och upptäckte plötsligt korsningen vi var i innan vi åkte in på stigen med vägval!!!  Efter att vi skrattat gott åt den rejäla felåkningen sa jag -Va' bra! Då fixar vi kompassen, och börjar om här! Så jag tog ur och satte i kontakten för kompassen, så den gick igång igen, och så åkte vi in på stigen och började om! Tänk vad lätt det är med kompass! Vi såg direkt att man borde svängt höger i andra delningen! Se'n gick det bättre! Massor av fina rätningar och luriga vägval, som vi grejade ganska enkelt, eftersom vårt tempo inte var så högt. Visserligen fick vi leta lite i ett vägskäl på uppförstorad 10 000-del (den var fin!), men i det stora rullade det på rätt bra. Fin sträcka! Jag har för mej vi hade runt 17!? prick.
4.e sträckan hade vi inga problem att hitta på. Vi hade ju själva skyltat ifrån 3.e skylten på sträckan! Vi var dock nära att missa spetsen innan, men upptäckte den i sista stunden. Se'n åkte vi utan problem resten av sträckan, sånär som på att jag lurade in Göran mellan fel högar i gropen! Men det kunde genast rättas till. Jag tyckte det var en fin sträcka, med lite lurigheter på ekonomisk karta före och i kanten av gropen! Vi fick runt 3 prickar.
5.e däremot, hade inte varit med om jag fått bestämma! Vendels grustag är, och har alltid varit extremt svårt att hitta i! Det fanns tillräckligt med svårigheter på den här tävlingen ändå!!! Det enda roliga på den här sträckan var den fina rätningen på 25 000-delen på slutet! Den var ju kanonfin!!! Vi hade dock inga problem med den, eftersom det var vi som hade öppnat viltstängslet på infarten!!! Men den kunde man lagt in som final på sträckan innan i stället!!!! Tror vi hade runt 8 prick.
Kort transport till nästa grusgrop. Rossla. En sträcka som enligt min mening var helt onödig. Grusgropar är inte roligt! Och när det finns rejält med utslag ändå på tävlingen, så kändes det här definitivt överflödigt. Nåväl, vi hade bara att åka runt så gott vi kunde. Tyvärr blev det väl inte så mycket eller tydliga spår efter oss, eftersom vi själva hade fullt upp att försöka hitta! Dimman underlättade ju inte förstås, definitivt inte när man skulle över stora planer!!! Tror vi hade mellan 7 och 8 prickar. Kul förresten att "Skägget", som satt i mål-TK-n på sträckan, även fick se kanten han flög nerför med Fiaten, från ett annat håll!!!! Han tyckte förmodligen att Holmgrenarna var mesar, som satt ATA-band  för stupet!!!!! :-)
Efter en transport via Björklinge till Drälingegropen, var det så dax för Roine special! Men när vi kom dit där start-TK-n skulle stå, var det alldeles tomt! Jag letade upp telefonlistan som den mycket förutseende tävlingsledningen skickat med oss, och ringde upp Janne, som enligt listan skulle ha den TK-n. Då fick jag reda på att det var ommöblerat, så Daniel skulle sitta där istället, samt att det inte var nå'n brådska, eftersom Inge, som satt start-TK i Rossla, lovat att ringa när första bil varit där! Han tyckte vi skulle komma till mål-TK-n på sträckan istället, för där stod de och grillade korv!!!! Sagt och gjort! Vi åkte dit, och hann i lugn och ro grilla varsin korv, äta den och snacka lite skit också, innan Inge hörde av sig! Då åkte vi tillbaka till starten och började sträckan. Tack och lov att vi skummade av sträckan medan det var ljust!!! Vi hade ju faktiskt fullt upp att hitta redan då! Nu åkte vi ner i gropen, plockade 78.an, och fortsatte vägen upp. Svängde vänster, och fortsatte ner till spetsen. Nollade trippen och åkte på mått ner till BPK-n, som ju var lite lurig eftersom man skulle korsa en större grusväg, + att det blev en liten sidoförskjutning åt höger, för att upptäcka att vi missat 79.an!!!! Förvånade förklarade vi för Roine, som stod där och spanade in hur det gick, att vi missat en! Jag påstod att vi åkt rätt väg, och därför blev han orolig att den var borta. Så medan Roine åkte upp till den baklänges, tog vi varvet runt igenom gropen en gång till, för att försöka se var den skulle vara. Jag hittade inget fel i vår körning, men när vi kom upp i hörnet, där vi nollade för att hitta ner till BPK-n, stod Roine och blinkade med bilen, och visade oss in på rätt spår! Den var lite ful tycker jag! Det gick ju inte att läsa ut av kartan!!! Skylten stod säkert på karträtt plats, men det gick inte att följa vägen på kartan för att komma dit!!!! Nåväl, vi åkte vidare, ner i gropen igen till 81.an som stod väldigt tydligt, och fortsatte upp och varvet runt på andra sidan gropen. Där var det tur att vi kollat in var 82.an stod på dagen! Redan då hade jag problem att hitta den! Först letade jag vägar till vänster, se'n när Göran förklarade för mej att det kanske var vägen som svängde vänster istället, hamnade vi i passeren vid bommen! Då försökte vi åka baklänges för att hitta rätt, men då upptäckte vi att man måste passera TK-bilen, från fel håll, för att komma till utfarten!!!!??? Undrar hur det var tänkt här??? Alltså måste det vara en IK-tavla nå'nstans! Vi åkte tillbaka och upptäckte den lilla luringen! Men det måste ha blivit en liten miss, eftersom man fick åka IK-besked för att komma runt TK-bilen!!?? Den sista rätningen på vänster sida, precis efter PK-n, var däremot läcker!!!! Men den grejade vi faktiskt på en gång! Tror vi hade nå'nting på 10 prickar.
Sista sträckan. Även det en grusgrop, men inget penetrerande av planer och högar, utan åkning mestadels på klara och tydliga orienteringskartor, med ett par tre lurigheter inlagda. Största delen av sträckan gick faktiskt på stigarna öster om gropen. Det är visserligen svårt att åka grusgrop efter orienteringskarta, men Roine hade lyckats vara något så när mänsklig den här gången!!!:-) Att det var så pass mycket stigåka, gjorde att jag tyckte sträckan var riktigt rolig. Vi fick stanna två gånger för att resa upp skyltar. Den första hade de placerat på kanten av skopan på en grävmaskin, varvid den rasat ner i skopan och blivit osynlig för oss! Vi ställde den framför skopan för säkerhets skull! Den andra var 103.an som någon? kört rätt över! Den stod (låg) på en plan! Stigarna var visserligen leriga, men det verkar som om det höll väldigt bra ändå, eftersom inga massfaståkningar (heter det så???) rapporterades. Vi hade inga problem att ta oss fram och fann därför ingen anledning att ta bort några slingor!  Det visade sig ju också i resultatlistan, att det gick bra, eftersom 4 av de 5 bäst placerade var 2WD!!! Vi hade nog cirka 10 prickar även på sista sträckan!

Resumé: Det blev ju alldeles för svårt, som vanligt! Men när Roine ska lägga 4 sträckor och bröderna Holmgren 4, kan det ju knappast bli för lätt!!! :-) Jag är definitivt inte känd för att lägga lätta banor, men när jag som sagt försöker bromsa banläggarna, så förstår ni! Tyvärr blev det lite för mycket grusgropar, men de andra sträckorna tycker jag var jättefina! Hade man bara tagit bort det myckna åkandet i Vendelgropen, Rosslagropen samt bromsat Roine lite i Drälinge, så hade tävlingen fått absolut toppbetyg!!!! Nu får den bara toppbetyg! Att banan las i de här områdena, beror ju också på att tävlingen gick så sent på året, och att vi ville gardera upp för vädrets olika nycker! Det visade sig inte vara helt fel tänkt!!!! I övrigt tycker jag banläggarna gjort ett utmärkt jobb. För att inte tala om Jeppes resultatservice, samt övriga arrangemang, i samband med halloween, med lysande horn m.m. Hoppas vi inte skrämde bort så många åkare, utan hoppas att de kommer tillbaka och åker "Skräcknatta" nästa år också!! Den kanske inte blir så mycket lättare, men kanske lite kortare!!???

Resultat: Ett stort grattis till Kjell och Torbjörn!!! Det här var väl en tävling i er smak! Ingen fastkörning den här gången??? Fullständigt resultat finns på Almunge/Rasbo's hemsida, som förövrigt sköts alldeles utmärkt av Jeppe!

Tillbaka