Almunge MK/Rasbo MK "Skräcknatta" 2000-11-04
Denna tävling började nå'n gång i våras för oss. Eftersom det redan
förra hösten, bestämdes att Almunge och Rasbo skulle slå sina påsar ihop
igen efter SM-tävlingarna vi lagt var för sig, fanns det flera banläggare att
tillgå. Därför kom jag väldigt lindrigt undan den här gången, eftersom
Roine lovade (trots klubbytet) att lägga halva tävlingen, och bröderna
Holmgren tog ansvaret för Almunges del. Så att tävlingen blev extremt svår,
kan definitivt inte skyllas på mej den här gången!!! Jag till och med
försökte bromsa grabbarna!!! Det händer inte varje dag kan jag tala om!
Eftersom varken Göran eller jag var direkt inblandade i banläggningen, fick vi
den stora äran att agera föråkare, vilket egentligen är det roligaste
funktionärsjobbet man kan få!
Vi hjälpte dock Micke och Matte med att skylta upp delar av banan, så vår
arbetsdag började rätt tidigt denna regniga och skräckfyllda lördag! Vi blev
avdelade att skylta upp Vendels grusgrop, med omnejd. Det gällde alltså att
hinna innan mörkret lägrade sej, och Rexare och annat otäckt kom fram ur sina
hålor!!! Vi passade på redan då att göra några extravarv och ordentliga
spår här och där i gropen, där vi tyckte det såg svårt eller oklart ut. Vi
gjorde det för att de tävlande (+ föråkaren?!) åtminstånde skulle få en
liten chans att hitta när det blev mörkt. Vi hann färdigt i skaplig tid, och
hann därför skumma av Roine's luriga sträckor i och runt Drälinge- och
Gossigropen, på vägen in mot Uppsala igen. (Det skadar ju inte att föråkaren
åtminstånde har lite hum om de svåraste partierna på banan)!
Efter välbehövlig pizza och lite kaffe, så var det dax för oss att
starta. Vi fick en halvtimmes försprång på de tävlande, men förstod ganska
snart att vi inte behövde ha allt för bråttom. Nu åkte vi första sträckan
i tävlingstempo, mest för att försöka spåra så gott vi kunde, men det är
inte så lätt när man knappt hittar själva! Göran såg nästan inte en enda
av de många slingorna vi skulle åka runt det gamla tegelbruket, utan jag fick
nästan styra bilen nu också!!! Nåväl, vi gjorde så gott vi kunde, och fick
drygt 3 prick på sträckan.
Andra sträckan började med att jag läste fel på första gården. Det var
ingen tävlingsskärpa direkt. Ja, vi tog om, mest för att vi som föråkare
vill ha åkt rätt väg, och åt rätt håll! Det är en viss skillnad mot när
man tävlar. Då åker man bara och hämtar den missade kontrollen baklänges,
och vänder så snabbt man kan! Se'n var det väl inga större problem, tills vi
stötte på Kent och Roine, som stod och hängde vid en släpkärra alldeles
bredvid vägen?! Vi stannade och skulle fråga om de ville nå't. Men jag hann
inte säga nå'nting, för en upphetsad Roine kom rusande fram och frågade, -
Såg ni skylten? -Näh! Vilken skylt, frågade jag? -IK-skylten bakom vagnen!!
Missade ni den? frågade en ännu mer upphetsad banläggare! -Har du sett nå't?
frågade jag Göran! -Näh, svarade han! -Backa tillbaka och se om den syns, sa
Roine! Så vi gjorde som han ville, och åkte fram igen och sa, -den syns inte
om man inte vet att den ska vara där! -Bra! sa Roine, och verkade väldigt
nöjd! Då passade jag på att titta ner i kartan, och såg att det var en klar
och tydlig högerkurva på kartan, och vägen i verkligheten var spikrak!!! Så
vi åkte runt kärran och tog I-skylten och åkte vidare. Det gick utan problem
fram till nästa gård (Gödåker). Där fick vi tvärbromsa för en dinosaurie
som plötsligt sprang upp framför bilen!!! När vi tittade närmare på den
såg vi att det inte var en dinosaurie, utan en jättehund!!! Och då menar jag
JÄTTEHUND!!!! Den flyttade lite på sej till slut, så vi kunde komma förbi,
och fortsatte varvet runt tillbaka till samma gård. Den här gången skulle det
snurras några varv. Vi såg inte till dinosaurien, men vi hörde den!!! Vi
åkte runt alla varven man skulle, och det gick bra ända tills vi skulle igenom
huset! En alltför välvillig mark- och vagnhallsägare hade öppnat båda
portarna vid utfarten. Men på kartan, som var en skiss, fanns det bara en
utfart!!! Så Göran, som är en relativt färsk ägare av nå't pudelliknande,
hälsenebitande litet monster, tog efter lite övervägande mod till sig, och
med risk för sitt liv, klev han ur bilen för att stänga den felande
garageporten, ackompanjerad av dinosauriens vrålande och gurglande läten, som
kom allt närmare!!!! Han hann som tur var tillbaka till bilen, och vi stängde
alla dörrar och fönster, och pep därifrån så fort vi kunde!!! Vi talade om
för Sölve, som stod vid nästa TK, vad som hade hänt. Han ringde till
Roine så att han kunde åka och be dem ta in dinos... hunden!!! Jag tror vi
hade runt 11 prick på sträckan.
Så åkte vi en lång transport upp mot Vendelåsen, där vi träffade på
Sören Eriksson som satt start-TK på 3.e sträckan. Eller rättare sagt, vi
fick vänta ett tag innan han dök upp! Han hade med sig jycken i baksätet. Den
tyckte inte om bullriga bilar, utan skällde som en bandhund när det brummade
lite! Det tyckte naturligtvis Göran var jätteroligt, som därför varvade upp
racer'n lite extra innan vi skulle därifrån, och det blev ett fasligt liv i
baksätet! Dessutom pratade vi väl lite för länge innan vi kom iväg, så
avgångstiden stämde väl inte riktigt. Men vi puttrade iväg och tog första
spetsen utan problem. Rätningen på höger sida straxt efter vållade inte
heller några problem, men på skissen efter fick jag inte ihop det alls! Det
tog väl nå'n minut + lite assistans av Göran, för att få till vinklarna
ordentligt! Se'n rullade det på riktigt bra tills vi kom till vägval och
prickstig på 25 000-del! Jag visste inte vilken vi skulle ta i andra delningen,
utan valde den vänstra, och när jag skulle kolla med kompassen visade den att
vi körde mot nordost!!! Eftersom vi borde stå väster eller söderut förstod
vi att den tiltat ur igen (som vanligt)!!! Ja, ja. Vi provar väl får vi se var
vi hamnar, sa vi. Efter ett tag gick det att svänga vänster, vilket vi ju
skulle göra också, fast det kom lite tidigt. Tja, vi provar väl. Det går ju
alltid att åka tillbaka om det är fel! Så vi åkte vidare, och upptäckte
plötsligt korsningen vi var i innan vi åkte in på stigen med vägval!!!
Efter att vi skrattat gott åt den rejäla felåkningen sa jag -Va' bra! Då
fixar vi kompassen, och börjar om här! Så jag tog ur och satte i kontakten
för kompassen, så den gick igång igen, och så åkte vi in på stigen och
började om! Tänk vad lätt det är med kompass! Vi såg direkt att man borde
svängt höger i andra delningen! Se'n gick det bättre! Massor av fina
rätningar och luriga vägval, som vi grejade ganska enkelt, eftersom vårt
tempo inte var så högt. Visserligen fick vi leta lite i ett vägskäl på
uppförstorad 10 000-del (den var fin!), men i det stora rullade det på rätt
bra. Fin sträcka! Jag har för mej vi hade runt 17!? prick.
4.e sträckan hade vi inga problem att hitta på. Vi hade ju själva skyltat
ifrån 3.e skylten på sträckan! Vi var dock nära att missa spetsen innan, men
upptäckte den i sista stunden. Se'n åkte vi utan problem resten av sträckan,
sånär som på att jag lurade in Göran mellan fel högar i gropen! Men det
kunde genast rättas till. Jag tyckte det var en fin sträcka, med lite
lurigheter på ekonomisk karta före och i kanten av gropen! Vi fick runt 3
prickar.
5.e däremot, hade inte varit med om jag fått bestämma! Vendels grustag är,
och har alltid varit extremt svårt att hitta i! Det fanns tillräckligt med
svårigheter på den här tävlingen ändå!!! Det enda roliga på den här
sträckan var den fina rätningen på 25 000-delen på slutet! Den var ju
kanonfin!!! Vi hade dock inga problem med den, eftersom det var vi som hade
öppnat viltstängslet på infarten!!! Men den kunde man lagt in som final på
sträckan innan i stället!!!! Tror vi hade runt 8 prick.
Kort transport till nästa grusgrop. Rossla. En sträcka som enligt min mening
var helt onödig. Grusgropar är inte roligt! Och när det finns rejält med
utslag ändå på tävlingen, så kändes det här definitivt överflödigt.
Nåväl, vi hade bara att åka runt så gott vi kunde. Tyvärr blev det väl
inte så mycket eller tydliga spår efter oss, eftersom vi själva hade fullt
upp att försöka hitta! Dimman underlättade ju inte förstås, definitivt inte
när man skulle över stora planer!!! Tror vi hade mellan 7 och 8 prickar. Kul
förresten att "Skägget", som satt i mål-TK-n på sträckan, även
fick se kanten han flög nerför med Fiaten, från ett annat håll!!!! Han
tyckte förmodligen att Holmgrenarna var mesar, som satt ATA-band för
stupet!!!!! :-)
Efter en transport via Björklinge till Drälingegropen, var det så dax för
Roine special! Men när vi kom dit där start-TK-n skulle stå, var det alldeles
tomt! Jag letade upp telefonlistan som den mycket förutseende
tävlingsledningen skickat med oss, och ringde upp Janne, som enligt listan
skulle ha den TK-n. Då fick jag reda på att det var ommöblerat, så Daniel
skulle sitta där istället, samt att det inte var nå'n brådska, eftersom
Inge, som satt start-TK i Rossla, lovat att ringa när första bil varit där!
Han tyckte vi skulle komma till mål-TK-n på sträckan istället, för där
stod de och grillade korv!!!! Sagt och gjort! Vi åkte dit, och hann i lugn och
ro grilla varsin korv, äta den och snacka lite skit också, innan Inge hörde
av sig! Då åkte vi tillbaka till starten och började sträckan. Tack och lov
att vi skummade av sträckan medan det var ljust!!! Vi hade ju faktiskt fullt
upp att hitta redan då! Nu åkte vi ner i gropen, plockade 78.an, och fortsatte
vägen upp. Svängde vänster, och fortsatte ner till spetsen. Nollade trippen
och åkte på mått ner till BPK-n, som ju var lite lurig eftersom man skulle
korsa en större grusväg, + att det blev en liten sidoförskjutning åt höger,
för att upptäcka att vi missat 79.an!!!! Förvånade förklarade vi för
Roine, som stod där och spanade in hur det gick, att vi missat en! Jag påstod
att vi åkt rätt väg, och därför blev han orolig att den var borta. Så
medan Roine åkte upp till den baklänges, tog vi varvet runt igenom gropen en
gång till, för att försöka se var den skulle vara. Jag hittade inget fel i
vår körning, men när vi kom upp i hörnet, där vi nollade för att hitta ner
till BPK-n, stod Roine och blinkade med bilen, och visade oss in på rätt
spår! Den var lite ful tycker jag! Det gick ju inte att läsa ut av kartan!!!
Skylten stod säkert på karträtt plats, men det gick inte att följa vägen
på kartan för att komma dit!!!! Nåväl, vi åkte vidare, ner i gropen igen
till 81.an som stod väldigt tydligt, och fortsatte upp och varvet runt på
andra sidan gropen. Där var det tur att vi kollat in var 82.an stod på dagen!
Redan då hade jag problem att hitta den! Först letade jag vägar till
vänster, se'n när Göran förklarade för mej att det kanske var vägen som
svängde vänster istället, hamnade vi i passeren vid bommen! Då försökte vi
åka baklänges för att hitta rätt, men då upptäckte vi att man måste
passera TK-bilen, från fel håll, för att komma till utfarten!!!!??? Undrar
hur det var tänkt här??? Alltså måste det vara en IK-tavla nå'nstans! Vi
åkte tillbaka och upptäckte den lilla luringen! Men det måste ha blivit en
liten miss, eftersom man fick åka IK-besked för att komma runt TK-bilen!!??
Den sista rätningen på vänster sida, precis efter PK-n, var däremot
läcker!!!! Men den grejade vi faktiskt på en gång! Tror vi hade nå'nting på
10 prickar.
Sista sträckan. Även det en grusgrop, men inget penetrerande av planer och
högar, utan åkning mestadels på klara och tydliga orienteringskartor, med ett
par tre lurigheter inlagda. Största delen av sträckan gick faktiskt på
stigarna öster om gropen. Det är visserligen svårt att åka grusgrop efter
orienteringskarta, men Roine hade lyckats vara något så när mänsklig den
här gången!!!:-) Att det var så pass mycket stigåka, gjorde att jag tyckte
sträckan var riktigt rolig. Vi fick stanna två gånger för att resa upp
skyltar. Den första hade de placerat på kanten av skopan på en grävmaskin,
varvid den rasat ner i skopan och blivit osynlig för oss! Vi ställde den
framför skopan för säkerhets skull! Den andra var 103.an som någon? kört
rätt över! Den stod (låg) på en plan! Stigarna var visserligen leriga, men det
verkar som om det höll väldigt bra ändå, eftersom inga massfaståkningar
(heter det så???) rapporterades. Vi hade inga problem att ta oss fram och fann
därför ingen anledning att ta bort några slingor! Det visade sig ju
också i resultatlistan, att det gick bra, eftersom 4 av de 5 bäst placerade
var 2WD!!! Vi hade nog cirka 10 prickar även på sista sträckan!
Resumé: Det blev ju alldeles för svårt, som vanligt! Men när Roine ska lägga 4 sträckor och bröderna Holmgren 4, kan det ju knappast bli för lätt!!! :-) Jag är definitivt inte känd för att lägga lätta banor, men när jag som sagt försöker bromsa banläggarna, så förstår ni! Tyvärr blev det lite för mycket grusgropar, men de andra sträckorna tycker jag var jättefina! Hade man bara tagit bort det myckna åkandet i Vendelgropen, Rosslagropen samt bromsat Roine lite i Drälinge, så hade tävlingen fått absolut toppbetyg!!!! Nu får den bara toppbetyg! Att banan las i de här områdena, beror ju också på att tävlingen gick så sent på året, och att vi ville gardera upp för vädrets olika nycker! Det visade sig inte vara helt fel tänkt!!!! I övrigt tycker jag banläggarna gjort ett utmärkt jobb. För att inte tala om Jeppes resultatservice, samt övriga arrangemang, i samband med halloween, med lysande horn m.m. Hoppas vi inte skrämde bort så många åkare, utan hoppas att de kommer tillbaka och åker "Skräcknatta" nästa år också!! Den kanske inte blir så mycket lättare, men kanske lite kortare!!???
Resultat: Ett stort grattis till Kjell och Torbjörn!!! Det här var väl en tävling i er smak! Ingen fastkörning den här gången??? Fullständigt resultat finns på Almunge/Rasbo's hemsida, som förövrigt sköts alldeles utmärkt av Jeppe!